Grejen med mardrömmar...

...är att det är ingen idé att ha dem, om du inte försöker kämpa mot dem. Skulle Tony Stark ge upp när Aldrich Killian kidnappade Pepper bara för att han inte var Iron Man längre? Skulle Ron Weasley låta Harry gå in själv i den förbjudna skogen bara för att stigen var fylld av spindlar??
Det jag försöker säga är att jag hade en mardröm i förrgår, och sedan jag kämpade mot den. Och nu ska jag prata om den med så många popkulturella referenser som möjligt.
 
Dröm: Jag kommer ihåg de flesta av mina drömmar när jag vaknar och därför om jag tänker tillräckligt länge på dem glömmer jag dem inte (och ni människor som inte drömmer; Dom Cobb skulle döda er på en sekund). I min dröm var jag på en bågskyttetävling. Någon gav mig en tröja och sa att den var min lagtröja. När jag satte på mig den krympte den (eller växte jag) och jag frågade efter en annan tröja. Personen sa att den tröjan var den största dem hade (dvs XXXXL, en helt trovärdig storlek) och de kunde inte hjälpa att jag var lika stor som King Kong. Skamset gick jag bort till min båge och började skjuta. Men allt kändes fel. Tröjan kvävde mig nästan och jag missade tavlan om och om igen. Till slut fick dem avbryta tävlingen och be mig att gå ut ur hallen eftersom publiken skrattade så mycket och jag tror någon dog av en hjärtattack. Sedan vaknade jag.
 
Jag gillar inte att analysera drömmar därför drömmar är egentligen bilder av saker du tänk/sett under dagen och detta är hjärnans sätt att processera dessa tankar. Drömmar är inga glimtar av framtiden eller representerar din djupaste fetish. Det är bara din upfuckade hjärna som försöker säga "Detta är vad du tänker på hela dagarna, din perversa idiot.". Professor Trelawney är en tokig gammal tant.
 
Detta är Professor Trelawney om ni inte fattade det.
 
Och även om jag logiskt resonerar över mina konstigaste drömmar, är jag jävligt rädd för dem. Vem är inte rädd att göra bort sig inför en stor publik och se ut som en fjant samtidigt man gör det?? Efter att ha suttit och stirrat in i en vägg i någon timme sa jag "FUCK IT" och bestämde mig för att bevisa för ingen att jag är awesome. Jag drog på mig de skönaste klädesplaggen jag äger (aka min pyjamas), spände upp min båge, gick ut på ängen och sköt 100 pilar. Och (till inte en sån stor förvåning) jag sköt gudomligt! Hawkeye/Merida/Katniss-style (fast med en liten Stormtrooper på toppen därför jag är faktiskt inte så bra på att träffa)! Och eftersom jag var klädd i pyjamas fanns det ingen chans att jag skulle känna mig obekväm!
 
Så barn, det man kan lära sig från denna berättelse är att om en dröm säger åt dig att du suger är det egentligen din hjärna som reflekterar ditt dåliga självförtroende. Om detta händer, barn, säg då till din hjärna att den kan ta sin dröm och stoppa den någonstans där inte solen skiner. Sedan tar du på dig din pyjamas (även om det är mitt på dagen), kasta upp dina armar i luften och skrik "I AM THE MASTER COMMANDER". Det hjälper. Tack.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
© Headerbilder från Wallpapers Wide