Biotajm | The Hobbit: Smaugs Ödemark

Ja, jag använder hellre den svenska titeln än den engelska. Kalla mig häxa och bränn mig på bål. Couldn't care less.
 
Det svåra med att skriva om riktigt bra filmer som man älskar är att man oftast har för många känslor. Jag vill prata om allt och till slut blir det att jag inte kan prata om något. Nu ska jag bara rabbla på. Detta är tankar jag har som jag måste få ut, innan jag spricker. Och varför inte blogga det? Så gud hjälp mig cause here i go...
 
Längden på filmen:
Till skillnad från ettan, är denna uppföljaren mindre uttänkt. Det jag menar är att filmen består av fler actionscener och färre filosofiska tankestunder. En actionscen sträcker ut sig på 45 minuterna och det kan vara antingen bra eller dåligt. Personligen kan jag inte bestämma mig eftersom en del av mig inte ville att det någonsin skulle ta slut, men andra delen av mig ville somna (aka min bakdel. Min rumpa blev trött på att sitta.). Men det känns som ett kontrast till den första. Nu har vi fått en riktigt bra början och en väldigt händelserik mitten. Jag ser fram emot hur dom gör med upplösningen. Om de kör med bara action eller om det kommer vara fyllt med svar och död och gråt. Detta kommer bli intressant och jävligt smärtsamt.
 
 
Dvärgarna:
Det jag gillar med dvärgarna är att de har egna personligheter och karaktärsdrag och det är underbart därför man ser var varje individuell karaktär gör under t ex actionscenerna. Jag menar, såklart Kili kastar sig rakt in i svärdduellen med en orc som är dubbla hans storlek (han vill ju visa sig värdig för sin morbror och hjälte, Thorin) och såklart alla andra försöker skydda Ori därför hans är yngst och har en fucking liten slangbälla som vapen och såklart är det Bombur som springer snabbast av alla (därför, som comic relief. är han fetast och borde inte kunna springa snabbt). Allt passar och är så jävla awesome och aaaaahhhhh dom är så härliga!
 
 
Taureil och Kilis romans:
Jag tycker att Tauriel och Kilis romans är söt, men onödig. Det var som om en manusförfattare bah "Vet ni vad som skulle vara coolt? En kvinnlig, smart karaktär med kämparglädje och en riktig anledning att vara en del av kriget!" och alla bah "JAAAA, men vad sägs som att vi sätter in henne i en förbjuden kärlekstriangel som inte för storyn vidare alls!? En triangel vars enda syfte är att understryka medias tro att kvinnor aaaalltid bryr sig om män heeela tiden och kan inte fokusera på något annat!?". Varför kunde inte Tauriel och Kili snackat lite och märkt att de kan bli riktigt bra kompisar. De skapar en vänskap som är starkare än hatet mellan alver och dvärgar och sedan tar de ringen till Mordor o-....vänta, det är ju Legolas och Gimlis vänskap? Jaaa, de gjorde ju samma sak som Tauriel och Kili. Men eftersom en kvinna är med i denna vänskapen måste de bli kära SÅAKLART PAHAAHAHAHWA haad hsdvl nej.
 
 
Skådespeleriet:
Vissa konversationer mellan karaktärerna var helt magiska. T ex samtalet mellan Tauriel och Kili. Och mellan Bilbo och Smaug, herre min hjärternes jag kunde inte andas!!! Det är fantastiskt att titta på scener och glömma bort vart du är och dina egna problem och bara bry dig om scenen som utspelar sig framför dig. Och helt enkelt glömma bort att det är två vuxna människor klädda i håriga gummifötter och tajta greenscreendräkter som låtsas komma från ett värld som heter Midgård, som snackar om en magisk sten. Fantastiskt.
Resten:
Humorn var fabolös. Helt klockren. Jag avgudar Martin Freeman. Thank you lord. 
 
Jag har egentligen 83515 saker jag vill prata om, men är för trött för att skriva mer. Jag rekommenderar ALLA att se The Hobbit och Sagan om Ringen. Se filmerna. Läs böckerna. Spela spelen. Sjung sångerna. Skrik det. Dansa det. Lev det. Andas det. Ät det. Say my name. Say my name when no one is around you say baby i love you.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
© Headerbilder från Wallpapers Wide