Kaj & Jag i trafiken

Igår tog gjorde jag mitt kunskapsprov och min körprov, och jag blev godkänd!
Det har verkligen rullat på de senaste veckorna. Och när jag säger "rullat på" menar jag att hjulen varit fyrkantiga och jag har haft backen i ca 60% av tiden.
Jag ska inte ljuga om min körupplevelse och säga att allt varit finfint. Jag grät nästan varje körlektion. Jag grät innan, jag grät efter och jag grät t.o.m några gånger medan jag körde. Jag har gråtit så mycket på sista tiden varit på gränsen till tårar hela tiden. I förrgår tittade jag på en film som jag älskar mer än livet (DIVERGENT) och jag bröt ihop när jag såg titeln på skärmen. Igår när jag satt i vänterummet innan kunskapsprovet började jag tänka på sushi och jag var tvungen att torka en tår. Så himla känslig. Så nära bristpunkten hela tiden.
 
I alla fall, tillbaka till min körupplevelse. Under pluggandet har det funnits en ståndpunkt jag gått till för att söka stöd och hjälp. Min körbok. Du & Jag i Trafiken.
 
 
 
Eller ja, kanske inte riktigt. Min körlärare heter Kaj och en gång var jag så frustrerad på mig själv att jag döpte om min bok till Kaj & Jag i Trafiken i protest.
 
Denna bok har följt med mig på äventyr hela sommaren och eftersom jag klarade min uppkörning är jag helt klart den bästa personen att ge råd till dig som fortfarande pluggar.
 
1. Man måste alltid ha igång läsandet. Varje gång du har en ledig stund kan du ta upp boken. Jag hade med den på bussen och till stranden....visst, jag använde boken som kudde men......ja.
 
2. Min bok har följt med till Karlstad, Hamrånge, Norrköpning, hem och Norrköping igen. Jag öppnade den i bilen........och använde den som ett förträffligt värmeskydd mellan en överhettad datorn och mina ben.
 
3. Och jag ska inte glömma gången jag tog med boken till Emmabodafestivalen...då jag bläddrade igenom den första dagen och resten av veckan fick den agera som matta för grusiga skor inne i tältet.
 
Fuktskador, smuts, ihopklistrade sidor (ladies...), en lös pärm, kapitel 1 är ilsket utrivet och hittas oftast i registret. Ahhh, vilka sommarminnen. Min bok har fått stå ut med mycket, men det har ändå alltid varit där för mig när jag behöver slå upp olika vägmärken eller när jag behövt något att luta min mobil mot vid köksbordet.
 
Nej, nu är jag allvarlig. Om du pluggar till att ta ditt körkort är boken din bästis. Behandla den därefter.
Jag har varit så frustrerad att jag velat slita av mitt hår och äta upp det under mitt pluggande. Jag säger bara det, om du vill sänka ditt självförtroende till botten, sätt dig i en bil. Men nu har jag äntligen mitt körkort och det känns fantastiskt!
 
Okej....jag tittade till vänster medan jag skrev detta och insåg.......ja behandla din bok som din bästis. Använd hen som underlägg.
 
Vad är det med föräldrar och bilgodis? Den enda anledning dom vill att man ska ta körkort är för att dom ska kunna räcka fram bilarpåsen med ett självbelåtet flin utan att säga något.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
© Headerbilder från Wallpapers Wide