Sissela + både mobbare och offer = sant?

 
Först av allt, ALLTSÅ TACK DU FATTAR INTE HUR MYCKET DET BETYDER NÄR DU SÄGER JAG BLIR SÅ GLAD TACK! 
 
Second of all, om jag ska förklara bristen av Sherlock på min blogg måste vi gå djupt, mannen. Så sätt dig ner, häll upp ett glas juice och luta dig tillbaka. Let's take a trip down memory lane och in mitt mööörka förflutna....
 
Det finns också en brist på Doctor Who, Supernatural, Star Wars, Sagan om Ringen, Tillbaka till Framtiden, Harry Potter, Adventure Time, Starkid, John Green och Sagan om Ringen (om någon märkt det). Dessa är mina favoritserier, böcker och filmer of all times. Vissa av dessa berättelser stötte jag på när jag gick på barnaben. Blott 8 vårar gammal satte en pappa lill-Sissela framför Star Wars i hopp om att hon inte skulle växa upp till en liten skrutt. Well too bad dad. Jag är en skrutt som är förälskad i väl utvalda filmer och serier.
 
Jag har alltid hållt min obotliga besatthet av fiktionella världar för mig själv. Jag hade ganska svårt att passa in min klass i låg- och mellanstadiet med mina brottarkropp och gigantiska fötter, och att slänga ut ett "jag tittar på vår inspelade version av Stjärnornas Krig på VHS varje dag jag kommer hem från skolan", skulle knappast hjälpa min icke-existerande popularitet hos tjejerna i klassen.
 
Jag vet inte när jag gjorde det (jag blev väl trött i armarna av att hålla upp min fasad + hålla borta mina mobbare samtidigt), men jag tog ett steg fram och preklamerade min kärlek för science fiction. Jag tror jag har något djupt begravt trauma som jag aldrig kommer komma åt, men mellanstadietiden skadade mig rejält. Jag hade svårt att förstå att någon skulle ogilla mig. Jag var naiv och dum i huvudet, men när jag var 10 år försökte jag så mycket och ändå var jag en outsider. Jag förstod inte vad jag gjorde för fel. Men nu fattar jag att ungar är själslukande satanister som kräver makt och kontroll över allt och alla. Jag gjorde inget fel. Dom var idioter. Vi alla var idioter.
 
Hur påverkar mitt mellanstadietrauma mig idag? Good question! Under åren har jag alltid försökt förklara hur mycket jag gillar saker för mina vänner. Hur entusiastisk jag blir av filmtrailers. Hur jag fylls av glädje över kontinuitet i tvserier. Och ibland kan jag inte ens hitta ord om hur mycket jag gillar en sak. Inte många förstår mig under dessa stunder (jag har alltid trott att det beror på att jag börjar andas högt och stamma när jag blir exhalterad, men jag suger nog bara på beskrivningar) och det drar ner mitt självförtroende. Jag vill inte bli dumförklarad eller utsatt för okänsliga kommentarer. Eftersom jag har fått min beskärda del av utfrysning, kan man tro att jag var mer finkänslig efteråt. Men det var jag definitivt inte. Jag trodde jag kommit ut ur outsiderfacket och jag var livrädd att åka tillbaka så jag utsatte andra för det jag själv blivit utsatt för i flera år. Nu vet jag att jag alltid kommer vara en outsider, och det är okej. Jag vill be om ursäkt om du känner att jag har utsatt dig för mobbning. Jag var rädd och jag tog ut den rädslan över dig. Förlåt.
 
Så även om jag vill att alla i hela världen ska förstå varför Sherlock är min religion eller att allt jag gör är pga Harry Potter, kan jag inte förklara. Inget jag skriver gör någon rättvisa och jag tror att sanningen är att jag är rädd. Jag är fortfarande den 10åringa skrutten med elefantfötter och lite för håriga armar för min ålder som vill att alla ska gilla det jag gillar. När jag älskar något så mycket som jag älskar Sherlock, är inte det så att jag inte vill skriva om det, jag kan bara inte göra det. Och det är något jag måste jobba med. Ett hinder av många jag måste ta mig över under min skrivarkarriär. lol köp min debutbok "the girl with the dragon breath" i turistshoppen påväg ut ty
 
jag är fortfarande Elefantfötterna, men jag är i alla fall coolare nu

Kommentarer
Postat av: ebba

åh, vad kul att du svarade på mina dumma kommentarer! ;) och vilket svar jag fick! Det är riktigt kul att läsa din blogg, eftersom du gillar i princip allt jag gillar (tv serier, filmer, musik osv), och jag kan identifiera mig med mycket av det du skriver. Men även om du inte skriver om allt såsom sherlock, doctor who och supernatural, så känns din blogg ändå väldigt personlig. Uppskattar den verkligen för det. Ville bara säga! :)

Svar: Åh vad kul! Tack! Jag försöker! Vad bra! Tack!
Lord and Master of the Universe

2014-02-08 @ 19:20:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
© Headerbilder från Wallpapers Wide