Drömmen är att en dag kunna se på livet som Finn gör

Den 2014-06-30, kl 15:04:06
Filed in Sissela, Tv-serier | Kommentarer: 0
 
 
 
 
 
 
 

En lång realitycheck

Den 2014-06-27, kl 11:47:37
Filed in Sissela | Kommentarer: 1
Jag har fått några kommenterar om att folk gillar min blogg därför jag är ärlig. Jag gömmer liksom inget i mitt skrivande, och det vill jag inte heller. Jag vill vara mig själv här. Jag vill inte måla upp en bild av mitt liv som inte matchar med hur det ser ut irl. Så nu ska jag vara right-down-and-dirty ärlig.
 
För ett tag sedan drabbades jag av det som vi alla blir drabbade av någon gång i livet, jAG GILLADE EN PERSON. Magpirrande, huvudsnurrande, blåtiredunkande gillning. Roligt va?
Jag blev aldrig riktigt kär i person så att säga att jag ville att den skulle sitta på mitt ansikte, men nära var det väl. Jag gillade personens sällskap och jag är en expert på att hitta en rolig händelse i en tillsynes vanlig situation, så jag twittrade om det ganska mycket. Det var ett roligt skämt som aldrig ville ta slut så jag kände aldrig för att göra denna GILLNINGEN till något allvarligt. Jag gillade ju personens sällskap, varför förstora det med äckliga känslor?
 
Problemet var väl att andra nappade på det. Mina vänner krävde att jag skulle berätta för dom vem min crush var. Till och med folk som jag inte brukar prata med alls kom fram till mig på utekvällar och hotade mig med girltalks.
Det. Var. Hemskt! Inte nog med att jag nu var tvungen att smyga på tå runt min crush i skolan (så ingen skulle lista ut vem hen var), men jag gillade ju inte ens personen på det sättet! Jag gillade hens vänskap och hens ansikte. Min önskan var inte att visa upp personen som mitt fördömda kärleksintresse.
 
 
 
Sen var jag inte kär längre. Hipp som happ var alla känslor borta och bara glädjen att ha personen som vän var kvar. Och det känns FANTASTISKT. Det är så himla lättande att jag svävar på moln. Jag är inte kär och jag är stolt. Mutant and proud!
Det är trist att min hashtag på twitter kommer gå till spillo, men we've had a hell of a riiiide. I said that it would take us to heaven. Well, I motherfucking lied. Now I'm crankin' up this shit to eleven 'Leven, 'leven, 'leven......
 
utfyllnadsbild som måste bort senare, men tills dess: LOOK AT ME
 
Under sommarlovet har jag lärt mig något viktigt (DET HAR GÅTT 5 MÅNADER FÖR MIG). Något som jag lär mig varje gång jag slutar ett skolår: jag brydde mig för mycket i skolan.
När jag slutade årskurs tre insåg jag att jag brydde mig för mycket om skolan och hade inga vänner. Jag lovade mig själv att bry mig mer om att skaffa vänner i mellanstadiet.
När jag slutade sexan insåg jag att jag brydde mig för mycket om mina mobbare och jag lovade mig själv att skita i alla mobbare i högstadiet.
När jag slutade nian insåg jag att jag brydde mig för mycket om allt. Jag brydde mig bara för mycket och jag var tvungen att sluta med det till gymnasiet.
Nu inser jag att jag brydde mig om andras åsikter för mycket. Jag har målat upp mig själv som en självständig, egentänkande ung kvinna som inte bryr sig om vad andra säger, men som fan att jag bryr mig. Det är inte sant hur mycket jag bryr mig om andras åsikter. Hur dom reagerar när jag säger saker. Vad dom tänker när jag uppträder på ett visst sätt. Det är inget fel att vara intresserad av att se folks reaktioner, men det är hemskt när man blir beroende av det.
 
Och det är svårt att inte bry sig, men nu sätter jag ner en fot. Min fot. Kan jag sätta den här så länge? Tack.
Jag är ärlig och ärlig skall jag förbli. Mina favoritböcker är Harry Potter. Jag älskar att pyssla, men jag hatar att pyssla med andra. Mina favoritfilmer är Star Wars. En gång snodde jag en fruktskål från matsalen (skålen lämnade jag kvar i mitt skåp när vi slutade). Jag tar aldrig med mig egen mat på grillkvällar och jag hatar mig själv för det. Jag tittar på Glee...och jag ÄLSKAR det. En av mina favorithobbys är att läsa om andra världskriget. Om du lämnat kvar något hos mig kommer du nog aldrig få se sakerna igen därför jag är en kleptoman (se fruktskål). När jag gillar en person är min dödarteknik att jag väntar tills känslorna för personen går över. När jag skämtar om självhat är jag oftast allvarlig, men när jag ser andra skratta eller le åt skämten är livet värt det. När jag gick i sexan skickade jag in en berättelse som hette "Anna och barnspökena" till KP, men de hörde aldrig av sig och sedan dess har jag inte skrivit en enda berättelse till. One Direction är mitt favoritband.
 
Ärlighet? Att inte bry sig om andras åsikter? Jag är expert på det från och med nu.
Så detta var min realitycheck. En lååång realitycheck, men nödvändig för mig. Jag är mycket, men jag är liten. Jag är dålig på känslor (även om jag är expert på att gråta till fiktiva karaktärers problem). Och jag är mig själv. Kul va?
 
peace out /sissela
 
PS NORMALA INLÄGG KOMMER SENARE JAG BEHÖVDE BARA FÅ NER DETTA. PUSSHEJ. DS

5 steg av sorg/studenten.

Den 2014-06-11, kl 15:41:00
Filed in Historisk händelse, Sissela | Kommentarer: 0
  
 
Jag har skrapat upp båda armbågarna så mycket att jag måste göra robotdansen varje gång jag försöker sätta på mig en tröja. Jag har ett blåmärke på smalbenet lika stort som min besvikelse över mina slutbetyg. Sammanlagt 15 myggbett. 1047 finnar och porer i ansiktet.....jag har gett upp att försöka fixa det. Skoskav? Ja? Och med allt detta ska jag ta studenten imorgon.
 
JAG SKA TA STUDENTEN IMORGON! Jag kommer ha så ont i kroppen. Jag kommer få sätta mig ner och vila med huvudet mellan benen varannan timme. Men jag kommer ta studenten. Detta händer inte. Jag kommer vakna imorgon och inse att jag egentligen går i tvåan. I grundskolan.
 
 
Jag är i någon sorts chock då jag inte kan förklara mina känslor därför jag har inte accepterat vad det är som händer än. Vad är de 5 steg av sorg? Förnekelse, ilska, köpslående, depression och accepterande.
 
Just nu förnekar jag allt. Jag kommer gå till skolan vid åtta imorgon och kräva en latinlektion med min lilla HU-klass. Om jag inte får ett Vad Huset Kan Erbjuda till lunch, kommer jag explodera.
 
Imorgon på champangefrukosten kommer jag vara så arg. Jag kommer vilja ta hämnd på lärarna som hjälpt och stöttat mig under dessa åren. Jag kommer sitta och göra upp onda planer för att förstöra min egen student för allt och alla (makes no sense).
 
På bussen påväg till skolan kommer jag be till Gud att spola tillbaka tiden. Eller kommer jag ringa Björklund och bönfalla honom att vi ska ta studenten nästa vecka istället.
 
På mentorstiden och studentlunchen kommer depressionen. Frustration, hopplöshet, bitterhet, självömkan och tårarna. Ack tårarna! Jag kan se det framför mig. Jag kommer gråta och gråta och gråta, tills vaktmästaren får dra fram en golvmopp vid min stol.
 
Sedan står jag där i teknikkorridoren. Hand i hand med mina humanistiska kompisar. Vi kommer alla le mot varandra och säga dumma saker som "Hallå! Kommer vi betygsatta på detta??!" eller "Kringeldans? Vad menar du? Kommer du kasta bullar på oss eller?". Och bara när det händer kommer jag acceptera detta. Bitterheten och orättvisan kommer smälta av mig. Jag kommer förstå att allt har ett slut och detta var tvunget att hända. Jag kommer glädjas att få gå vidare med mitt liv och att jag kan titta tillbaka på dessa tre åren och tänka: "Gymnasiet sög verkligen, men mina vänner ägde som fan".
 
 

Let's get cheesy tillsammans, alla Väggatreor.

Den 2014-06-07, kl 13:43:07
Filed in Facinerande, Kärlek, Sissela | Kommentarer: 0
Om du inte gillar texter som är ostiga och sockersöta borde du vända dig om nu. Men jag tänkte faktiskt vara allvarlig för första gången här.
Jag tar studenten exakt om 5 dagar. Jag har inga läxor kvar att göra. Jag har lämnat in min skoldator. Sista klassfesten hölls hos mig igår. Nu förbereder jag skattjaktskostymer, champangefrukostar och sommaraktiviteter. De närmsta 5 dagarna kommer vara en stor fest, men vad händer efter det? Jag har ingen aning?
Visst, jag ska ha sommarlov och jag börjar på universitet till höst, men det kommer inte vara samma sak som det varit de senaste tre åren. Och många (äldre) tänker säkert nu: "Tre år är en sån liten tid av ditt liv. Du har hela ditt liv framför dig, Sissela!". Nej. Fuck you. Ber om ursäkt för mitt språk, men nej. För mig har inte dessa åren gått fort. De har varit de längsta i mitt liv. I 883 dagar har jag gått till ett ställe där mina vänner samlas, min framtid formats och jag fått flera uppenbarelse om min egen existens än vad jag någonsin kommer få i framtiden. Varje dag har jag fått möjligheten att forma min egen person till något bättre och jag har verkligen försökt göra det!
 
Jag är inte samma person nu som jag var 2011. Och det är inget jag kan ta åt mig äran för. Därför om du umgås och pratar med vissa människor över en längre tid, blir du dem till slut. Du härmar det de säger och gör. Du förstår deras tankesätt och vill ta del av det. Och visst, det låter psykopatiskt, men det är inget dåligt. Du formar din personlighet genom att ta de bra sakerna du ser i andra, för att bli en bättre person själv.
När jag säger ett roligt skämt hör jag Nadines, Ellas och Mirres röster. När jag tänker efter och är smart hör jag Sofias, Vickans och Jennys röster. När jag är kärleksfull och vill ha kramar tänker jag med Magdalenas och Ulrikas röster. När jag pratar om att uppleva nya saker hör jag Rosas röst. När jag säger att jag älskar någon hör jag min vackra Nathalies röst.
Och under de senaste veckorna har jag lärt känna ett par fantastiska personer som jag önskar jag lärde känna tidigare. Julia, Philip, David och Sass (kände dig innan men girl u fine). Ni sprider vårkänslor i mitt bröst och hjälper mig omfamna sommaren på riktigt.
Jag nämnde såklart inte alla jag vill nämna, men alla som var hos mig igår och alla som inte kunde komma till mig igår; ni finns på ett speciellt litet ställe i mitt huvud och skriker olika saker till mig.
 
Jag ångrar inget jag gjort under gymnasiet (förutom E i tyska YIKES) och jag hoppas att mina fellow studenter känner samma sak.
Jag vet faktiskt inte hur jag ska avsluta detta. Jag fattar inte hur jag kan ha börjat gymnasiet med att spendera varje rast i biblioteket och ätit lunch med min storasyster, till att känna mig som den mest älskade personen i världen. Tack allihopa. Jag gillar att slänga runt ordet "älskar" lite överallt, men förstå verkligen att jag älskar er. Och jag vill att ni hittar all lycka och framgång i er framtid. Hitta personer som gör er lyckligast. Behåll dessa personer som du känner nu om de gör er lyckligast. Var lyckliga. Lycka till. LYCKA.
 
...sissela out
 
 

© Headerbilder från Wallpapers Wide