Let's get cheesy tillsammans, alla Väggatreor.

Om du inte gillar texter som är ostiga och sockersöta borde du vända dig om nu. Men jag tänkte faktiskt vara allvarlig för första gången här.
Jag tar studenten exakt om 5 dagar. Jag har inga läxor kvar att göra. Jag har lämnat in min skoldator. Sista klassfesten hölls hos mig igår. Nu förbereder jag skattjaktskostymer, champangefrukostar och sommaraktiviteter. De närmsta 5 dagarna kommer vara en stor fest, men vad händer efter det? Jag har ingen aning?
Visst, jag ska ha sommarlov och jag börjar på universitet till höst, men det kommer inte vara samma sak som det varit de senaste tre åren. Och många (äldre) tänker säkert nu: "Tre år är en sån liten tid av ditt liv. Du har hela ditt liv framför dig, Sissela!". Nej. Fuck you. Ber om ursäkt för mitt språk, men nej. För mig har inte dessa åren gått fort. De har varit de längsta i mitt liv. I 883 dagar har jag gått till ett ställe där mina vänner samlas, min framtid formats och jag fått flera uppenbarelse om min egen existens än vad jag någonsin kommer få i framtiden. Varje dag har jag fått möjligheten att forma min egen person till något bättre och jag har verkligen försökt göra det!
 
Jag är inte samma person nu som jag var 2011. Och det är inget jag kan ta åt mig äran för. Därför om du umgås och pratar med vissa människor över en längre tid, blir du dem till slut. Du härmar det de säger och gör. Du förstår deras tankesätt och vill ta del av det. Och visst, det låter psykopatiskt, men det är inget dåligt. Du formar din personlighet genom att ta de bra sakerna du ser i andra, för att bli en bättre person själv.
När jag säger ett roligt skämt hör jag Nadines, Ellas och Mirres röster. När jag tänker efter och är smart hör jag Sofias, Vickans och Jennys röster. När jag är kärleksfull och vill ha kramar tänker jag med Magdalenas och Ulrikas röster. När jag pratar om att uppleva nya saker hör jag Rosas röst. När jag säger att jag älskar någon hör jag min vackra Nathalies röst.
Och under de senaste veckorna har jag lärt känna ett par fantastiska personer som jag önskar jag lärde känna tidigare. Julia, Philip, David och Sass (kände dig innan men girl u fine). Ni sprider vårkänslor i mitt bröst och hjälper mig omfamna sommaren på riktigt.
Jag nämnde såklart inte alla jag vill nämna, men alla som var hos mig igår och alla som inte kunde komma till mig igår; ni finns på ett speciellt litet ställe i mitt huvud och skriker olika saker till mig.
 
Jag ångrar inget jag gjort under gymnasiet (förutom E i tyska YIKES) och jag hoppas att mina fellow studenter känner samma sak.
Jag vet faktiskt inte hur jag ska avsluta detta. Jag fattar inte hur jag kan ha börjat gymnasiet med att spendera varje rast i biblioteket och ätit lunch med min storasyster, till att känna mig som den mest älskade personen i världen. Tack allihopa. Jag gillar att slänga runt ordet "älskar" lite överallt, men förstå verkligen att jag älskar er. Och jag vill att ni hittar all lycka och framgång i er framtid. Hitta personer som gör er lyckligast. Behåll dessa personer som du känner nu om de gör er lyckligast. Var lyckliga. Lycka till. LYCKA.
 
...sissela out
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
© Headerbilder från Wallpapers Wide