Mina tragiska tjockishistorier

Idag har jag fått lära mig att folk älskar mina tjockishistorier. Så lets go on to an adventure...
 
Mitt tjockisliv började redan i magen. När mamma var gravid med mig var hennes mage ganska gigantisk. (Gravid med mig? Säger man så? Jag var ju inte riktigt där för partyt, menar jag. Jag var inte aktivt delaktig i själva processen. Whatever.) Hennes mage var så stor att hon trodde att hon var gravid med tvillingar. Hon hade till och med funderat ut namn till oss, Sissela och Gunella. Jättefint faktiskt och det skulle varit fantastiskt att ha en tvilling! Men redan som ett foster fick jag stå mitt kast som en stor unge. Jag var ensam i magen tyvärr. Jag var bara naturligt gigantisk.
Jag var faktiskt så stor att jag var med i tidningen. Dom jämförde mig med laxar som fångas i Mörrumsån. Säg det igen; laxar i Mörrumsån. Mamma fick en t-shirt. Som jag använde som pyjamas tills den gick sönder.
Om denna tjockishistorien inte tynger mitt hjärta tillräckligt brukar jag krydda på med lite PTSD från min skoltid innan gymnasiet.
  1. På lekis bjöd jag på kakor. Som tack försökte 3 killar brotta ner mig samtidigt. Jag vann.
  2. På samma lekis satt jag på en kille tills han inte kunde andas.
  3. På lågstadiet när vi badade agerade jag "flodvågsskapare". Alltså alla låg på badmadrasser, jag hoppade i vattnet och alla drunknade.
  4. Jag hör en ledsam fiol spela i mitt huvud varje gång jag ser en gungbräda därför jag "hjälpte till" att ta sönder Hobyskolans enda gungbräda. Genom att, wait for it....gunga på den.
  5. Jag växte ur gungorna på skolgården i sexan. Jag försökte få alla att leka på ruschkanan i flera månader så ingen skulle inse att jag hade rumpa som Titanic.
  6. Alla har väl tagit sönder en stol?? VAaa? Brukar folk inte knäcka stolsben när de sätter sig ner lite för kraftigt? SKUMT för jag har tagit sönder 3 st.
Så jag försöker alltid bemöta allt med humor. Det spelar ingen roll hur allvarlig situationen är, jag försöker alltid göra något för att lätta på stämningen. Jag kan sitta här och berätta alla "tjockishistorier" och skratta åt mig själv därför det är faktiskt jävligt roligt. Men när slutar det vara ett skämt?
När jag fyllde 11 år insåg jag att jag var större än de andra tjejerna i klassen. Jag såg detta som ett stort problem så jag försökte göra mig mindre. Jag drog in armarna på ett speciellt sätt för att inte ta för mycket plats vid skolbänken. Jag lyfte upp min haka för att undvika mitt ikoniska månansikte. Jag gjorde sådana små saker för att försöka "lura" min omgivning att jag var mindre än vad jag egentligen var. Jag var 11 år. När man går i fyran ska man tänka på matte, hästar och isglass. Man ska inte ha ett kroppsideal.
Jag kan inte säga att andra började döma mig för min storlek redan när jag var ett foster i mammas mage, men det är fan nära. Jag brydde mig allvarligt talat inte om mitt utseende förrän folk berättade för mig att jag stack ut. Och än idag berättar folk för mig att jag sticker ut! WTF? Jag menar, för fan såklart jag kunde sitta på en kille tills han inte kunde andas när jag var 6 år. Men tänk på att jag nu som 18 år inte ens kan sitta i en killes knä utan att oroa mig om att hans ben kommer domna bort och vi måste såga av dom???? Sånt lämnar spår, människor, djupa spår.
 
Redan som 11-åring insåg jag att jag inte kan leva upp till andras förväntningar och redan som 11-åring började jag "finjustrera" mitt beteende. Men grejen är att jag är TRÖTT på det. Jag vill inte att andra ska hitta på ursäkter för sitt utseende och storlek, som jag gjorde när jag var yngre. Jag vill att andra ska be om ursäkt för deras fördomar mot oss. Jag är inte tjock och jag har aldrig varit tjock. Och jag säger inte att tjock är något dåligt. Tjock är bra om du mår bra. Tjock är dåligt om du mår dåligt. Asenkelt.
 
Jag bestämde mig för att krossa orättvisor vid tidig ålder. Jag satt på dem tills dem inte kunde andas och sedan krossade jag dess lungor. Och jag kommer fortsätta sitta på dem tills jag också krossar deras drömmar och framgångar. SISSELA OUT
 
Detta monstret couldn't give a shit about dina små sociala regler.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
© Headerbilder från Wallpapers Wide