Lund är ingen storstad. Lund är en litenstad.

Wow jag har varit så upptagen! Jag har haft så mycket att göra! Jag har verkligen inte haft tid att skriva NÅT! Woooooooow....mmh. Ok, I'm gonna be frank with you. I'm gonna be so frank that you'll think that I've illegally changed my name to Frank. Jag har inte gjort skit.
 
Jo, okej några saker har jag väl gjort. Jag har flyttat till Lund. Jag har gått 2 veckor på Filmvetenskap (shout out to me movie squad). Jag ska kolla på ett korridorrum imorgon och förhoppningsvis flytta från min Safe Haven (som är min systers soffa) och få ett eget tak och väggar och mattor. Jag ska köpa en smoothie mixer. Wow, mitt liv är verkligen fantastiskt.
 
Så två veckor i Lund. Vad har jag lärt mig? Har jag blivit streetsmart? Svar: nej. Men jag kan tillräckligt för att tro att jag kan ge er några tips om du nånsin besöker Lund:
 
1. Detta är ingen storstad. Om du kallar Lund en storstad...you need to sort out your priorties. Detta är Bräkne Hoby med fler människor och saker att göra. MEN bara för att du har saker att göra är detta ingen Go To stad. Det finns bättre städer. Du kan inte skryta om en crazy natt i Lund för dina Malmövänner.
 
 
2. Du tror att Google Maps kommer vara din bästa vän när du flyttar hit. AU CONTRAIRE. Först vaggas du in i en falsk osäkerhet. "Hitta det största gatan och följ den så hittar du centrum". Åh wow, tänker du, detta kommer bli superenkelt! Mmh, tänk igen. Du behöver en freaking helikopter för att hitta rätt gata att cykla på och fortfarande inse att du cyklar åt fel håll. Och för att fylla på stressfaktorn lite till hjälpter det inte att ha en cykel som faller sönder medan du sitter på den.
 
 
3. Nu när vi är inne på cyklar; alla cyklar i denna stad. Vart du än går har du cyklar, människor och bilar omkring dig. Bussar kör på gator du inte trodde fanns, hundar går lösa, korsningar har regler som ingen bryr sig om. Total anarki! När du cyklar tänker du non-stop "Det är här jag dör" medan en bil susar förbi dig och ditt ben skrapar längs bildörren. Jag har vaknat 3 gånger mitt i natten pga mardrömmar om en korsning på vägen till skolan. Ibland överväger jag att inte cykla till skolan pga den korsningen. Härligt liv.
 
4. Det spelar ingen roll var du flyttar, du måste träffa nya människor. Och detta är ett heltidsjobb. Du har bott i samma byhåla hela livet och du har dina vänner som du kämpat att bygga upp en relation med. Du vet vilka människor du ska undvika och vilka du vill spendera varje vaken sekund med. Men sen byter du stad och är tillbaka på ruta ett igen. Ännu en gång måste du presentera dig. Du måste verka snäll, glad och söt. Folk måste gilla dig och du måste bestämma dig för vilka du gillar. Dag ut och dag in säger dom till dig att du är en öppen person och du gillar det absolut inte. Du vet inte vad som är rätt eller fel och det slutar med att du lackar ur på allt och alla och är allmänt otrevlig.
Ovan ser vi min första utekväll och min första lunch på skolan. Ensam kvaaaar...
 
5. Alltså människorna. Trots trafikanarkin, rasistiska skåningar och förvirringen människor ger dig, så är personerna du träffar det bästa med Lund. Något som ger mig verklig lycka är när jag kan se en vänskap bildas. Alltså nästan fysiskt se det hända. Till exempel när läraren säger nåt roligt och man vänder sig till sin nya vän för att få utbyta en reaktion och man inser att den vände sig mot dig också. Eller när en person gör så att man skrattar tills ögonen rinner. Eller när den personen tar ens mobil och tar 20 selfies bara för sakens skull. Eller när en person kramar en och man inser att det är den första riktiga kramen man fått sedan man flyttade hit. Jag ler när jag får den där gråtklumpen i halsen och tänker "ojdå, detta är en riktigt jävla fin person". Sånt får mig att le på riktigt. Liksom få mig att le så att hela min person fylls av lycka och jag känner mig mer levande än vad jag gjort under hela sommaren.
Jag säger inte att jag är duktig på denna universitetsgrejen. Jag är troligtvis minst kvalificerad pga min icke-existerande självkontroll med läxor och min ovilja att festa mer än en gång i veckan, men jag börjar få häng på detta. Typ. Kanske. Eller inte alls. En sak vet jag....jag har inte gjort piss idag.
 
PS studierna går bra, mamma/pappa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
© Headerbilder från Wallpapers Wide